Jag vet inte var jag ska börja... Men alla undrar vad som har hänt... Och JA det är allvarligt! Det känns som om det här inlägget kommer bli långt....

Iallafall så åkte jag till veterinären i tisdags med Enzos brutna tå... Blev ju iväg skickad till en specialist... Väl där så tittade han på röntgenbilderna jag hade med mig sen brydde han sig inte om det mer... Det skulle läka ihop av sig själv... Han sa att han blev mer orolig över att jag berättade att Enzo skrek när jag skulle lyfta upp hon på röntgen bordet och jag tog tag längre upp på benet... I Karlskoga trodde dom att det kanske kunde vara nån nerv som gick ner till tån och att det var därför han skrek...
Så vi gick ut på baksidan hos veterinären och han gjorde nåt böjprov på Enzo... Visst han reagerade ju och hade lite ont i tassen men när han kom länge upp på benet så skrek Enzo så att det skar i hela mig.. Han hade jätte ont...

Så veterinären sa att han ska in på röntgen igen... Så dom röntgade överarmen på honom och där hittade dom till 95% en tumör... Det såg ut som om något hade ätit på Enzos ben och innuti var det ihåligt...
Veterinären sa att det finns en liten chans att det är nån typ av inflammation men det skulle jag inte hoppas för mycket på, den chansen var väldigt liten...

Är det nu en tumör Enzo har i benet så har han inte många veckor kvar... För benet kommer gå helt av och veterinären sa att det smärtan ska ingen hund behöva gå igenom...
Det ska tydligen inte heller gå att göra något åt det här om det är en tumör. Det enda man skulle kunna göra är att amputera hela benet och det går inte på Enzo för att han är för stor och tung så han skulle inte klara sig med 3 ben...

Men jag har varit inne och läst lite om den här sortens tumör... Och när människor får så så går det att operera och 60% överlever... Så då tycker jag att det borde gå att operera hundar också... Men det kanske är som mamma säger att det är en pengafråga??

På måndag ska mamma och jag in med Enzo igen och operera, dom ska gå in och kolla hur det ser ut och ta biopsi... Då ska vi prata med dom om det inte går att operera... För det får kosta vad det vill... Bara jag får ha min älskling kvar...

Jag tror inte att nån förstår vad Enzo betyder för mig... Han är mitt liv, mitt allt, min trygghet och han är väldens bästa vän.... Jag skulle inte klara mig utan honom... Han är verkligen värd ett längre liv än 3,5 år... Ska han inte få bli gammal??
Hur skulle Harry klara sig utan Enzo?? Enzo är verkligen hans trygghet också.. Han gör allt som Enzo gör, han ser verkligen upp till Enzo även om Harry kan vara lite som han är också... Och hur ska jag orka finnas där för Harry om Enzo försvinner??
Varför har jag inte upptäckt det här tidigare?? Hur kunde jag låta honom gå med det här så länge utan att märka att nåt var fel?? Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det här...
Usch frågorna är allt för många och jag finner inga svar...

Så fort jag tittar på Enzo när jag är ensam hemma (vilket är istort sett hela tiden) så forsar tårarna... Och så får man en puss på kinden...  Enzo finns ju alltid där när man är ledsen, då kommer han med sin goa nos och så får man en puss...
Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan Enzo...
Jag vet att "dagen" kommer, men inte ska den väl få komma såhär tidigt??

Nej, nu kan jag inte skriva mer, ser knappt tagenterna...